Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin på Måseskär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”schask” ... ”schask”, när en tegelpanna slog i
marken utanför. För hvarje ögonblick växte vågorna,
och kommo slutligen, höga som hus, vältrande mot
skärbandet, mot hvilket de rasslande bröto sig.
Då och då körde hvita skumpelare upp i luften,
hvilka ögonblicket derefter nedföllo med ett dån,
som hördes vida omkring. Från den svarta
molnväggen i vester hade under flera timmar det ena
molnet efter det andra lösryckt sig och med stark
fart drifvit mot land men slutligen hade hon inga
mer att skicka ut, och mot qvällningen låg
horisonten klar, och solen stod som ett rödt klot på
vågorna. I skenet från detta glänste
vågryggarne som stora snödrifvor, hvilka rullade
oemotståndligt framåt; andra stunder, då stormens
styrka ökades, föreföll hafvet som ett yrande
snöfält. Under allt detta gick Elin fram och
tillbaka mellan stugan och den vanliga klipphöjden,
från hvilken hon stirrade ut mot Ytterskär. Ej
ett segel kunde hon skönja, men deremot stora
skaror af sjöfogel, som, kommande utifrån,
skriande drogo mot land. Länge förmådde hon dock
ej stå så utan skyndade tillbaka till stugan, der
hon för att slippa att se hafvet, hängde ett
förkläde för fönstret, samt började derefter att gå
fram och tillbaka. Härunder kommo stunder,
under hvilka hon liksom förut kände, hur
bröstet drogs tillsammans; det var, som om hjertat
ville stanna, och nu rusade hon ut för att hemta
luft. Mot sin vilja drogs hon alltid till höjden,
men för hvarje gång blefvo besöken kortare, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
