Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin på Måseskär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Derefter fortsatte hon att tala. Nu blef det
emellertid ibland något oredigt; och fortsättningen
svarade ej mot hvad början lofvat. På en gång
stannade hon och kastade hastigt en blick öfver
församlingen, liksom om hon erinrat sig något.
"Vänner, det är en sak, som ja’ beslutat att någon
gång nämna för er; och nu vill ja’ göra det”,
sade hon med ett visst eftertryck. ”Den rör
särskilt oss skärgårdsqvinnor: vi sörja så mycket
öfver att våra män och söner ej få någon
ordentlig begrafning. Finge di bara upp honom, så
att ja’ finge honom i kristen jord, så skulle dä
vara mej en stor tröst, så har ja’ ofta hört mina
bekanta säga. Ja, så har det äfven varit mä
mej: också ja’ har ej haft någon graf att gå till,
ty honom, som ja’ haft kärast på jorden, fick
man aldrig rätt på: han stannade ute på djupet. . .
Detta grämde mej gränslöst, och en dag, just
som sorgen häröfver var som svårast, hade ja’
framtagit bibeln. Ja’ har, allt sedan ja’ börjat
söka tröst i den, alltid låtit honom falJa upp af
sej sjelf, och då har det ofta inträffat, att ja’
råkat på just ett sådant ställe, som varit mej till
tröst för det tillfället. Så skedde också nu; just
som han föll upp, stannade ögona vid orden: ”den
I söken är icke här: han är uppstånden. Dä fins
ingen utå er, som inte vet, hvar di ordena står.
Ifrå’ den stund’ tog ja’ tröst till mej, äfven för
den sorgen. Hade jag haft en graf att gå till,
så hade kanske den blifvit min afgud. Nej, vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
