Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin på Måseskär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Herre visste nog hvad han gjorde, äfven i det
fallet — och prisadt vare Hans namn!”
Nu drog talarinnan sig tillbaka och i
detsamma upptog samma starka röst, som förut ledt
sången, en ny sådan. Sedan denna tystnat,
skingrade sig de närvarande, och en halftimme derefter
var platsen tom.
Under hemvägen sutto Ola och jag tysta.
Ett visst allvar låg utbredt öfver hans jovialiska
ansigte. Då vi seglade förbi Lysekil, satt han
åter och såg fram mot platsen. Han vände nu
icke bort hufvudet utan satt och såg oafvändt
dit fram.
”Hvad tänker I på”, frågade jag, litet nyfiket.
”Åhjo, jag tänker på, att när allt kommer
omkring, så ä’ kanske Elin långt lyckli’are än
någon af dem der framme.”
”Det kan nog hända”, sade jag, men upptog
ej samtalet.
En halftimme senare voro vi vid platsen,
derifrån vi utseglat. Här togo vi afsked, och
jag styrde mina steg mot stugan, der jag fått
inhysa mig.
På vägen dit gick jag dock upp på en liten
höjd, derifrån jag hade en fri utsigt öfver nejden.
Nattens skuggor föllo täta öfver denna, men
måseskärsstugan kunde jag dock se. Jag stod
länge och betraktade henne och tänkte på det
glädjelösa lif, Elin en gång framlefvat i denna,
tänkte på allt det split och all den strid, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
