Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ocli ondskan. På sådant sätt blef kan efter kand
storsupare, ty det kände aldrig, att kan återkom
från sina långresor, kvilka numera gälde Lysekil
eller Uddevalla, utan att kan var mer eller mindre
ankommen. Men det stannade ej dervid, utan
ibland kemforslades kan alldeles redlös. Domen
från den förgrymmade kustrun lydde alltid på
”deportation”, ock det var vid ett par sådana
tillfällen, då alla andra väckningsmedel varit
för-gäfves, som Lisa i sin öfvergifvenket gjort
hand-spaken, som stod invid dörren i sjöboden, till sin
inedbrottsling, kvarom dock Pelle vid
uppvaknandet visste så litet, att kan sedan skylde
blåmärkena å armen och i sidan på gasten, då kan
ej på annat sätt kunde förklara dem. Lisas
sinnelag hårdnade kärunder till, och den religiösa
känsla, som under Pelles sjukdom ock en tid
efteråt höll på att bemäktiga sig henne, aftog
efter kand, tills den slutligen alldeles
bortdunstade. Hon knotade mot försynen, kände sig
bitter mot menniskorna ock i främsta rummet mot
mannen, k vilken kon med rätta tillskref deras
olyckor. Måttet af dessa var dock ännu icke
rå-gadt, men det skulle nu bli det.
Innan Pelle skilts från de båda supbröderna
vid Nötesund, hade kan fått klart för sig, k
vilken orättvisa kan begått mot gasten, då han
beskylt honom för blåmärkena, utan att Lisa var
den sannskyldiga upphofvet. Första följden af
denna upptäckt var, att kan harmsen söp upp
kvarenda styfver ock ej lemnade krogen förr än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
