Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derifrån, och jag utsatte en natt härtill. Det var
midt i nedanet och mörkt, som om man stuckit
hufvudet i en säck om nätterna. Jag gaf mig af
i tid hemifrån och hann just i skymningen fram
till platsen, der ett och annat behöfde ställas i
ordning för vårt nattarbete. Jag hade dock ej
varit der många minuter, innan jag fick se en
tullbåt för fulla segel skjuta in i rännan. Det
klack till inom mig, ty när kustvakten igenkände
mig, skulle han ovilkorligen börja att dra
misstankar, och hans första göra skulle bli att
genomsnoka sjöboden. Det var inte så roligt, må du
tro, men här var inte annat att göra än att hålla
god min i elakt spel. Jag lagade derför, att
jag fick fram matsäckskantinen, med hvilken jag
gaf mig i färd med en sorglöshet, som om något
sådant som tullsnokar och beslag aldrig funnits
till. Tullbåten kom emellertid allt närmare; en
qvart senare hade hon hunnit fram, och nu stod
jag munter och gemytlig i fören, vinkande med
konjakspluntan. Sån’t folk ä inte nödbudet; den
stackarn var en af de mest utsvultne, och hans
båt hade ej väl hunnit bredsides med min, innan
han stod bredvid mig; med ett raskt tag ryckte
flaskan till sig och satte den för munnen med en
djup klunk. Ah — äh — tack! Den drammen
gjorde godt ända ner i stortån; bjuder ni nu mig
på en liten aftonvardsrisp, så är jag er tacksam,
ty jag glömde mitt skafferi vid Grullholmen och
är fasligt sugen.”
”Visst ska jag det! Jag bjuder väl ej på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
