Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Växternas näring - De gröna växterna - Om svamparna i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄXTERNAS NÄRING 11
korn, som i större eller mindre antal finnas i de gröna
cellerna. De av växtens rötter från jorden upptagna
näringsämnena föras till dessa celler, och det är i och
medelst klorofyllkornen som de förenas med kolet och
omarbetas till organiska föreningar. Denna förändring från
oorganisk substans till organisk är resultatet av ytterligt
invecklade processer, med vilka vetenskapen ännu på långt
när ej är på det klara. En av de viktigaste och första
produkterna av klorofyllkornens verksamhet är emellertid
stärkelse. Men vi skola komma ihåg, att all organisk
substans i all dess växlande mångfald ytterst har sitt
ursprung hos väzxtens gröna färgämne. Ingen levande
varelse utom de gröna växterna är i stånd att uteslutande
livnära sig av oorganiska ämnen. Varje djur är beroende
av arbetet i växternas gröna laboratorier; likaså de gröna
växternas egna ofärgade delar; med ett ord: allt liv äger
där sin grund. Detta växternas upptagande av kol ur
luftens kolsyra samt kolets förening med de från roten
kommande oorganiska ämnena till organiska kallas
växternas assimilation.
Om svamparna i allmänhet. Den egenskap, som
utmärker hela svamparnas grupp, är att de sakna klorofyll.
Då de sålunda ej själva kunna bereda sin näring ur
oorganiska ämnen, äro de liksom djuren hänvisade till den, som
redan finnes såsom organisk i naturen fullfärdig.
Svamparna äro likväl ej de enda växter, som sakna klorofyll.
Som bekant brukar man indela växtriket i tvenne
stora grupper, fanerogamer och kryptogamer. De förra,
som även kallas fröväxter eller blomväxter, äga tydliga
befruktningsorgan, d. v. s. ståndare och pistiller; de senare
åter sakna tydliga befruktningsorgan.* Även bland fanero-
* Denna indelning, som härstammar från Linné,
överensstämmer visserligen ej med nutidens vetenskapliga ståndpunkt. Dels är
gränsen mellan de båda grupperna icke så skarp, som man förr
tänkte sig, dels finnas inom kryptogamerna avdelningar, mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
