Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I.
För den, som en gång hållit av en
stationsinspektor, finns det helt visst angenämare sätt att
tillbringa sin dag än att sävligt fara fram genom
Sverge med ett persontåg.
På den tiden, då han var förste stationsskrivare
och den enda man i världen, voro alla dessa
stationer, som man nu passerar: Nässjö, Mjölby,
Katrineholm, lika många tänkta hem, där man
kände ved- och köttpriserna och möjligheterna av
ett bildat umgänge. Sedan dess ha de visserligen
återgått till att bli små sotiga samhällen utan
betydelse, men man far icke förbi dem med
likgiltighet, ty man har aldrig älskat någon annan. Och
hela tiden, medan mil lägges till mil, följer en
vissheten om att oundvikligt som ålderdomen nalkas
den knutpunkt, dit han blev befordrad, och där
det skall bli tjugu minuters uppehåll för middag,
eller hur man nu vill kalla det. Redan för en vecka
sedan beslöt man sig för att åtminstone denna
gång inte lämna kupén, men man tror icke, att
det kommer att hjälpa mycket, ty man har för länge
sedan upphört att hoppas något av sig själv.
Kanske vänder man ryggen åt kupéfönstret och tar
fram sitt smörgåspaket, men som kallskuret skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:55:31 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/skaftet26/0003.html
