Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man äta det förflutna, och när tåget stått tio
minuter, reser man sig brådskande, som om man
glömt något mycket viktigt och skyndar ut på
perrongen, där man vankar fram och tillbaka och
med klappande hjärta stjäl sig till en blick då och
då genom de smutsiga rutorna i expeditionslokalen,
till dess äntligen den, som man ville göra allt för
att undvika, kommer ut genom en dörr, märkt med
»förbjuden ingång». Han bär Den Röda Flaggan
under armen, men den har icke längre samma
underbara och symboliska betydelse som förr, då
han segrade över en i Dess tecken. Hans rygg är
bredare, hans nacke bredare, hans hållning
självbelåten och han låtsar icke känna igen en, men en
gång ryter han: »Gå inte så nära spåret!» Man
undrar, om han någonsin tänker på en olustig
vinternatt klockan tre vid en tom station, där en
enslig signallykta blänkte över sorgsna, våta
skenor, som löpte ut i söder och norr och förlorade
sig i ett bottenlöst, drypande mörker, undrar om
han minns ett långt och hjärtslitande samtal, som
slutade med en brottning om liv och död på
skenorna, medan kontinentaltåget söderifrån kom
störtande in på stationen, man undrar om det blott är
en dröm, att det var detta samma blåröda ansikte,
som då, likvitt i lyktornas flämtande ljus, lutats
över en, när man halvdöd slängdes upp på
tåget, som rusade bort från stationen igen och
förde en dit man icke ville. Men nej, det är ingen
dröm, ty om något är sant här i världen, så är det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
