Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon började prata, berättade hur väl hon blivit
mottagen i Finnsta och hur intresserade alla varit.
— Cecilia var alltjämt lika artigt likgiltig, och
när hon någon gång stack emellan med en fråga,
förrådde hon en så djup okunnighet, att doktorn
slutligen alldeles chockerad utbrast:
— Men fröken, ni måtte inte ha en aning om
rösträttsarbetet?
— Nej, det har jag inte, svarade hon utan en
aning om, vilken hädelse hon tog i sin mun.
Doktorn lät händerna sjunka ner i knäet.
— Vill ni verkligen säga mig, att ni, en modern,
självförsörjande kvinna, kan leva i Stockholm
fullständigt utanför något så storartat — hon lade
särskild tonvikt på ordet — och något så
betydelsefullt, som kvinnornas strid för sin rösträtt?
Hur ofta doktorn än fick exempel på att sådant
var möjligt, blev hon för var gång lika förvånad
och överväldigad, och aldrig skulle hon få en
tillfredsställande lösning på mysteriet eller
förlika sig med det.
— Jag lever utanför allting, sade Cecilia,
ödmjukt men utan blygsel. Det var först helt
nyligen jag av en händelse fick höra, att vi
förlorat Norge.
Doktorn teg litet, medan hon funderade.
— Ni kanske tycker det är oförsvarligt taktlöst,
att jag tar itu med er, så här, sade hon.
— För all del, sade Cecilia, doktorn är ju själv
så varmt intresserad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
