Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, ser ni, man kan helt enkelt inte försvara,
jag tänker nu bara på ens eget bästa, att så helt
gå upp i sitt brödförvärv. Ni är ju lärarinna; var
viss, att ni aldrig får drägliga löneförhållanden,
att vi aldrig kan övertyga myndigheterna om
rättvisan av lika lön för lika arbete, förrän vi får
rösträtt. Men med den skall vi nog lätt öppna
ögonen på de blinda och förstockade.
— Jag går inte upp i mitt arbete heller
egentligen, svarade Cecilia, och jag har så jag reder mig.
Jag är alldeles ensam.
— Är alla era kamrater det också? Är där inga
bland dem, som sliter ut sig på privatlektioner,
emedan lönen är för liten för att försörja sin mor
eller betala sina studieskulder ensamt på den? Är
där inga änkor, som fått övertaga
familjeförsörjarens roll? Doktorn såg skarpt på Cecilia och
märkte med tillfredsställelse att hon rodnade.
— Joo, det förstås, och det är alldeles utmärkt
med rösträtt, sade hon, och jag antar, att vi får
vara tacksamma — med en liten komplimang mot
doktorn — tacksamma, mot dem, som orkar arbeta
så där mycket, men jag skulle inte kunna — — —
— Men om ni varken går upp i ert arbete eller
i er familj, något måste ni väl ha att leva för?
— Måste — nej, det vore väl pretentiöst att
inte kunna leva ändå, sade Cecilia med orubblig
resignation. — En ny station. Hur många rum
kunde det vara i inspektorsvåningen? Var det inte
här det var en sådan stor och vacker trädgård, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
