Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För att då i någon mån förta verkan av denna
taktfulla anmärkning, lade kamrern sin ljusa panna
i bekymmerfulla veck och framsuckade: — Ja,
det är dyra tider vi lever i.
— Om det bara vore det, jämrade sig
assessorskan, men det är väl värre än så. Högmodet har
farit i de styrande, barnen får inte lära annat än
strunt och skräp i skolorna, och arbetarna vill
vara lika goda som de, som är av familj, och
ingen törs säga emot dem, allt blir som de vill.
— Lika goda, de är mycket för mer, sade
redaktören, hade man det lika bra som arbetarna, så
kunde man vara nöjd.
— Men varför arbetar inte redaktören då?
frågade Pennskaftet.
Man låtsades inte höra henne. Skåningen
applåderade ironiskt.
— Nej, det är ingen tanke på att spara med
varken statens eller kommunens medel, därför blir
vi snart ruinerade på våra skatter, sade värdinnan,
som, enligt vad pensionatskvallret visste att
förtälja, deklarerade falskt. Ryktet hade kommit ut
därigenom att redaktören, som skrev deklarationen
i sin egenskap av litteratör, alltid fick ha ett
spelparti den första mars.
— Min man säger, att det är alla de hundrade
kommittéerna, som ruinerar landet, sade assessorskan.
— Ja, och nykteristerna, inföll redaktören.
— Å ja, det blir väl än värre, när kvinnorna
får rösträtt, då kommer de att avskaffa all sprit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
