Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sade författarinnan och smålog mot honom. Men
vi skall hoppas, att det inte blir så snart.
Redaktör Jessen hatade om möjligt
rösträttskvinnorna än mer än nykteristerna.
— Det skulle veta hut, sade han. De kunde sitta
hemma och sköta det som tillkommer dem och inte
lägga sig i vad de inte begriper. Har vi kanske
för mycket manlighet i riksdagen förut?
— Ja, jag tycker också, sade assessorskan, att
kvinnan framför allt skall vara kvinna. Det är
vackert så. Vad angår det oss, hur männen sköter
landet.
— Följ med upp på riksdagsläktaren en dag och
hör vad de förhandlar, så får assessorskan se, att
det angår oss ganska mycket, försökte Pennskaftet
från sitt hörn.
— Nej tack, svarade assessorskan.
— Konsten måtte väl vara för mer än politiken,
insköt hennes dotter, som trodde att hon skulle
bli textilkonstnärinna och var klädd därefter.
— Ack ja, konsten, sade den feta författarinnan,
som nu måste yttra sig, då man var inne på hennes
område.
— Alla kvinnor kan inte komponera spjällband,
sade Pennskaftet, som alltid förr eller senare blev
grov, när författarinnan och textilflickan började.
— Nej, sade författarinnan, som hatade
Pennskaftet intill döden men bodde i samma rum, men
alla kvinnor, som ha litet — jag vill inte säga
skönhet —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
