Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte mycket på, hon tänkte på de svenska
stationsinspektorernas bostadsförmåner.
— Vore det inte härligt, sade Pennskaftet
enträget, när ni kom hem från arbetet att få stänga
er ensamma dörr och bli mottagen av en slav,
med vilken ni inte behövde byta ord, endast säga:
Giv mig mitt varma vatten och sätt fram
middagen, Stina.
— Det är verkligen något, som aldrig fallit mig
in, sade Cecilia, som nu åter började bli en smula
intresserad. Jag hade ju också länge mitt
föräldrahem i Stockholm.
— Dess mer hade ni behövt ett eget, sade
Pennskaftet bestämt. Men, ni har förstås tänkt, att
det var den ensamma kvinnans plikt att göra allt
så vidrigt för sig som möjligt.
— Jag tänkte, det kunde göra just detsamma,
sedan ändå — — —
— Ja, se, där ha vi det, min mamma är likadan.
Och så är det just tvärtom. Kära, inte behöver
den, som är lycklig, sina älsklingsrätter, inte behöver
den fred och hänsyn och kaffe på sängen! Men
den, för vilken livet blivit »de återstående åren»,
jag säger alltid det till min mamma, den kan dra
de mest hemlighetsfulla njutningar utav livets mer
blygsamma komfort, bara den inriktar sig på att
göra det. Men framför allt behöver den en skyddad
plats att kräkas på.
Cecilia såg upp, bländad av så mycken visdom
från så unga läppar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
