Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det är olika uppfattningar om den ensamma
kvinnans plikt, sade hon. Somliga säger, att den
är rösträtt.
— Ja, det förstås, det också, sade Pennskaftet,
glad att ändå ha lyckats intressera. Men jag räknar
inte rösträtten till livets mera blygsamma komfort.
Den talar jag om i en helt annan ton.
— Å, tänkte Cecilia, där ha vi det där igen.
Hon sade: — Kanske ni har rätt, och att det tål
att tänka på.
— Men inte för länge, sade Pennskaftet. Vet ni,
när jag skulle skriva den där artikeln, gick jag för
roskull och hörde på priset på sådana där små
flickvåningar. Det vill säga här finns ju inga i
Stockholm, man får höra efter bland dem, som
bebos av bankvaktmästare, chaufförer och änkor.
Jag kommer särskilt ihåg en på Blasieholmen, lite
gammaldags och möjligen något obekväm, men
med den stoltaste utsikt från det bästa rummet
över hamnen och skutorna och i fonden Nordiska
museets vördnadsvärda silhuett. Den var som
skapad för er, fortfor hon och flög upp från soffan.
Tänk, om den vore ledig, vilken jädrans tur, inte
sant?
Cecilia hann inte svara, men utan att göra det
klart för sig, fattades hon också av en plötslig och
het önskan, att våningen skulle vara outhyrd.
— Det undrar jag för resten, om den inte är,
fortfor Pennskaftet, som kom in med
telefonkatalogen, värden var förfärligt nogräknad, jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
