Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Å, Var nu inte rädd, sade hon med munter
röst Ser jag ut, som jag inte kunde bli — — —
Hon bröt av, ty det passade möjligen inte att
säga: älskad.
— Nej då, visst inte, sade han med uppriktig
övertygelse.
— Jag har visst förefallit er mycket — — —
han visste inte vad han skulle säga — Okunnig,
ifyllde hon med ett litet leende. Men det är ju
inte så märkvärdigt.
— Jag är glad i alla fall, att ni kom underfund
med vad jag gick och tänkte, för annars hade ni
väl inte talat till mig som ni nu gjorde, eller hur?
— Jag vet inte, sade hon, jag har kommit
underfund med så många, men detta har jag aldrig sagt
förr. Jag tror inte, att jag gjort det riktigt klart
för mig själv förr, jag har bara gått och vetat det
i mitt hjärta.
— Ni har talat till mig mycket mer än jag
kunnat begära, sade han efter det de vänt inåt
staden och gått tysta flera minuter. Men om jag
frågar er en sak, får ni inte bli ond. Det är inte
av oförskämdhet. Säg, har ni — har ni — — —
själv — — —?
— Nej, aldrig, svarade hon.
Spårvagnarna hade slutat, och det strömmande
regnet hade gjort gatorna tomma och tunga att
gå, då Pennskaftet vandrade hem från sin
redaktion den kvällen. Hon travade på det fortaste hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
