Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nej, men mitt matematiska sinne. Man bör
naturligtvis alltid gå den kortaste vägen mellan två
punkter, ifall man nu en gång skall gå.
— Vi måste nå målet, om vägen är kort eller
lång, avgjorde Ester Henning med en bestämdhet,
som icke lät sig motsägas. Anna Gylling log men
teg, och man arbetade en stund under tystnad.
Men så rycktes dörren upp med full fart och
något mycket litet och smalt och brådskande
kom in.
— Ännu en historisk person, anmärkte Anna
Gylling och man började skratta, ty den nykomna
hade föga gemensamt med den föreställning man
gör sig om historiska personer. Håret hängde
trött kring ett magert fågelansikte, som på en
gång verkade ungt och mycket förbrukat, själva
hennes kläder sågo utarbetade ut och kängorna
buro märken av att ha fått arbeta på övertid.
Fru Horneman reste sig ögonblickligen och hjälpte
den nykomna av med kappan, en artighet, som
förvånade Cecilia, men tydligen ingen annan.
— Jag har sökt ut en sådan trevlig och billig
dräkt åt dig, sade hon glatt, vi skall prova den i
morgon, om du har tid, och hatten har jag redan
klätt färdig, den kan du hämta på samma gång,
du behöver den verkligen.
— Du är storartad som vanligt, men det där är
för världsligt för mig nu, sade den nykomna,
sedan hon skakat hand med kamraterna och
presenterats för Cecilia som Dragarlagets bästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
