Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
huvud, adjunkten Kerstin Vallmark. Jag skulle ha
sagt med detsamma, att jag är alldeles ursinnig.
Hon föll ner i korgstolen, så att den knakade,
vilket hon noterade med en viss stolthet, såsom
ett tecken på måttet av sin vrede.
— Vi såg det nog, sade Ester Henning. Vad är
det då? Är det pressen, som hedrat sig nu igen?
— Nej äsch, men kan ni tänka er, att i
Gästrikland har de helt enkelt kört av…
— Vänta ett ögonblick, insköt fru Horneman,
innan hon börjar berätta, så måste jag fråga,
om inte vi skall skicka efter en frukostbricka?
— Inte får en rösträttskvinna äta, sade Anna
Gylling avvärjande.
— Hon bör rätteligen äta dubbelt så mycket som
andra, svarade fru Horneman, som redan var vid
telefonen. Nå, Kerstin?
— Jo, tack, när du säger det, så har jag inte
ätit sedan jag gick hemifrån i morse. Tänk: ändå,
att bara köra av henne, och sätta dit en liten
rektor, en pojke, utan andra meriter än sin
manliga viktighet och en liten kandidatexamen! Som
om hon inte skulle kunna klara av en
realskoleexamen, då hon skött skolan som femklassig
mönstergillt i femton år!
— Vill du ha skinka eller salt kött? frågade
Jane Horneman, liksom ursäktande.
— Bägge delarna. Är det inte skamligt?
— Lagen tillät väl inte en kvinna en så upphöjd
plats, sade Anna Gylling, och det har nog lagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
