Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det vill sig väl, går det upp för en, att det är ens
förbaskade skyldighet att hjälpa till, och sen
stiger man från den ena klarheten till den andra.
Gud, jag minns hur hänförd jag var, när jag
var med rösträttskvinnorna första gången som en
av dem.
— Berätta, sade Cecilia.
— Jo, jag hade skrivit något som generalen
råkade tycka om, och den kloka kvinnan lät föra
fram mig och lade högtidligen händerna på mitt
huvud för att inviga mig till mitt kall som
rösträttens riddare i pressen. Jag föll genast till föga
för henne, för henne öppnas ju alla hjärtan som
köksfönster för en positivvisa. Min enda sorg
var, att jag inte fått vara med från början, och
jag kände mig ungefär som en krigare, som hunnit
fram till slagfältet först när hans kamrater är nära
segern och som är för stolt att dela bytet och äran
med dem. Jag minns, att generalen måste trösta
mig med, att vi hade det värsta kvar, och att jag
nog skulle hinna få mitt lystmäte på
rösträttsarbete, innan vi nått målet, men jag anade inte,
hur rätt hon hade den gången.
— Det är inte utan, att dina ord tröstar mig
i min tur en smula, sade Cecilia med sitt
vemodiga leende.
— Är du glad, att du blivit religiös? frågade
Pennskaftet tankfullt. Hon hade under de gångna
månaderna med hemlig förvåning och förnöjelse
iakttagit hur Cecilia allt mer och mer ryckts med i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
