Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbetet, till hälften mot sin vilja och mycket
angelägen att för sig själv och andra framställa sitt
arbete endast som mekaniskt grovarbete, som
ingenting hade med hennes personliga åsikter att
göra. Men nu tycktes hon ha beslutat att erkänna
sin nya tro.
— Om jag är, sade hon med övertygelse.
— Men du rår ju aldrig om din tid numera,
de är stränga arbetsgivare, ditt befäl, och det är
ont om så villiga och dugliga krafter som du. Hur
länge satt du uppe i går kväll?
— Å, till två tror jag, men natten gick fort, jag
var flitig.
— Och i förrgår? Lika länge förmodar jag?
Tror du att du orkar med det?
— Jag behöver inte leva längre än rörelsen, sade
Cecilia med en så torrt objektiv röst, att Pennskaftet
insåg, att hon långt innan saken blev bragt på tal
räknat och lagt ihop och fattat sitt beslut.
— Sådan blir inte jag, sade Pennskaftet
bestämt, jag vill leva och arbeta i hundra år, och
sen ha en liten trevlig ålderdom efteråt.
— Men du skall heller inte bli som jag, sade
Cecilia avgörande — nu skall du be Kristin ta in
vår tebricka.
Efter det teet var drucket, skulle Pennskaftet
vara kvinnligt och hjälpa till med förefallande
sysslor, något som hon alltid yrkade på sina
lediga kvällar, blott för att efter fem minuter djupt
ångra sitt anbud. Men Cecilia, som tyckte att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
