Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Plötsligt djupt generad, utan att veta varför, såg
Pennskaftet ut på gatan. Hon uthärdade icke att
se uttrycket i det vackra ansiktet, som lett mot
henne.
— Vad kostar rummet? sade hon.
Priset var icke högt, och Pennskaftet förstod,
att nu behövde hon inte leta längre.
— Att du vill flytta då, sade hon, trevligare
kan du väl inte få.
Hon kände sig alldeles främmande för
barndomsvännen, hon var vackrare än man kunnat förmoda
att hon skulle bli, och raffinerat elegant hade hon
en smickrande likhet med prinsessan Charlotte,
men det var inte det, det var något hårt och
hånfullt hos henne som icke var att känna igen.
— Ja, jag beslöt mig för det i ett ögonblick
av förtvivlan, du vet man kan få, då man är
led på allt och vill börja på nytt, sade Klara
föraktligt.
— Man skall misstro sådana impulser, som
kommer av förtvivlan, undervisade Pennskaftet, i
all synnerhet skall man inte göra annonser av dem.
— Vad vet du om det? frågade Klara och
skrattade försmädligt. Säg, tycker du att det är
roligt med manfolk, du frågade aldrig efter dem,
när vi gick i skolan?
— Jag sparade mig tills nu, sade Pennskaftet.
— Hå, sade Klara, som utan vidare ceremonier
slagit sig ner framför toalettspegeln och prövade
grimaser mot sig själv, jag har just beslutat att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
