Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finna på något nyttigt och vända dem ryggen, det
blir ändå aldrig annat än elände av. Har de skrivit
och undrat över mig hemifrån? frågade hon
plötsligt utan övergång och i en helt annan ton.
— Varför skulle de undra? sade Pennskaftet
förvånad, nej, jag menade inte att fråga ut dig,
tillade hon, då den andra gjorde en häftig rörelse.
— Nej, det fick du inte mycket för, snäste
Klara. Säg, vill du överta min telefon?
Det slutade med att Pennskaftet övertog icke
blott telefonen utan även en del av Klaras vackra
möblemang, och därpå gick till Dick för att
meddela honom resultatet av sin färd med en
underlig blandning av glada framtidsperspektiv, oklar
beklämning och motvilja.
Först följande dag fick hon förklaringen på
denna sin känsla i ett brev från sin mor, som
hälsade från Klaras mor och för Guds skull bad
Pennskaftet ta reda på flickan. Hon hade förstört
hela sitt fädernearv och nu, när det inte fanns
mer pengar att få hemifrån, hade hon upphört att
skriva till modern. Hon bodde vid Adolf Fredriks
kyrkogård, om hon inte redan hade givit sig
därifrån.
Det var med en glädje, som hon inte brydde sig
om att dölja, som Pennskaftet tog sitt och flyttade
från pensionatet, där hon hädanefter endast skulle
äta sina middagar, och säkert hade hon aldrig
varit så lycklig, som då hon somnade första gången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
