Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jo, sade adjunkten, men vem skulle i så fall
inleda?
Då suckade Cecilia en avundsam suck och talade
lydigt rösträtt ända till Kungsträdgården eller
rättare lyssnade, medan adjunkten höll räfst med
både fiender och vänner.
Slutligen var Cecilia ensam och rusade genom
Arsenalsgatan för att vika av neråt
Blasieholmskajen och äntligen nå hem. Kajen var tom, men
på trottoaren utanför sin port varseblev hon tvenne
lätt igenkännliga silhuetter. Det var Dick och
Pennskaftet, numera oskiljaktiga som ett andpar om
våren. Cecilia blev icke förvånad, hon hade blott
väntat dem för att hennes bägare skulle rågas
denna kväll.
Då de fingo syn på den ensamma figuren, drog
han sin arm ur flickans, och de gingo fram till
Cecilia.
— Vi har varit uppe och lagat det där bordet,
du vet, sade Pennskaftet, som talade mycket och
ogenerat, vi var bjudna, som du minns, och Kristin
gav oss också en massa gott, nej då, inte blev vi
förnärmade, vi hörde ju, att du var på
sammanträde, och jag håller styvt på att rösträtten går
framför allt. Det sista sades för att reta Dick.
Man blev stående i obeslutsamhet, Cecilia
förstod, att de, just dessa två av alla i världen blott
väntade på hennes inbjudan för att följa med upp
och vara lyckliga i hennes våning i kväll, och hon
knöt samman händerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
