Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det skulle ha varit roligt, om jag kunnat be
er följa med upp, sade hon med den artighet, som
aldrig övergav henne, det är förargligt att jag just
skulle ha åtagit mig att ha färdig en sak till i
morgon. Men om jag får ringa på — — —
— Ja, tack, gör det, sade Pennskaftet, bry dig
inte om oss, men tänk på att inte arbeta ihjäl dig.
Cecilia nickade med ett litet leende och skyndade
upp i porten.
— O, det gör mig ont, sade Pennskaftet, jag
hade gått och inbillat mig, att hon — hon bröt av
och gick länge tyst och betänksam. Till slut sade
hon:
— Jag vill till Gärdet, där är det lättare att
andas.
I mörkret under de stora träden, som skuggade
över militärkyrkogården, stannade han henne, där
hade varit något i hennes ansikte, som måste
kyssas bort.
— Är du glad nu igen?
— Ja.
— Nå, då går vi vidare. Efter en stund lämnade
de vägen och sneddade ut över Gärdet, som låg
tyst och övergivet i skymningen.
— Se dig om, sade han, då de kommit bakom
en kulle, säg, var har du staden?
— Å, den är borta, sade hon, med ens, dold,
alldeles som framtiden.
— Framtiden, lilla älskade, är du inte glad?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
