Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, jag är journalist di kallar, förklarade
Pennskaftet.
— Jag trodde, att fruntimmerna bara skrev om
kläder, och hur man skall snyta barn och laga mat,
ja och så kärlekshistorier förstås, sade baronen
uppriktigt.
— Då är det verkligen hög tid, att baronen
gör bekantskap med en av oss yrkesflickor,
svarade Pennskaftet och log. Icke heller hon hade
bråttom, det var ju ännu så tidigt på dagen.
— Är alla, hm, kvinnliga journalister lika fröken?
fortfor han att fråga.
— Å ja, sade hon, så ungefär. Men om alla dem
jag skulle intervjua vore lika baron, så kom jag
ingen vart.
Vid detta förstod han, att hon verkligen ämnade
komma till affärer.
— Ja, börja då, var så god, sade han med ett
sarkastiskt leende.
Pennskaftet hade under spårvagnsfärden till
baronens bostad slagit i sig ett häfte
riksdagstryck och hade tämligen väl reda på baronens
inlägg vid fjolårets rösträttsdebatt.
— Baron anser, att man skall vänta och se hur
den manliga rösträttsreformen verkar, innan man
tänker på att ge kvinnorna rösträtt. Skulle baron
vilja upplysa rösträttskvinnorna, hur länge
ungefär denna nya vänteperiod behöver räcka? frågade
hon och smusslade upp en minimal
anteckningsbok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
