Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det är ur min boa, sade Pennskaftet rörd,
var fann du den?
— I pensionatstrappan, den låg inblåst i ett hörn
och — — — det var som du, jag önskar, att jag
kunde lägga dig i min plånbok. Se så mjuk, ingen
kunde tro, att den tillhör en rösträttskvinna.
— Du tycker inte riktigt om det? frågade flickan.
— Jag förstår det inte, sade han, men jag ville
gärna veta varför. Du får inte ta illa upp, men
jag tycker, som alla andra män, att kvinnans plats
är i hemmet.
— Vems hem? frågade Pennskaftet. Hur tror
du det skulle gå om jag — — — ? Bröderna
har aldrig haft något över att hjälpa mamma,
tillade hon.
Dick å sin sida tänkte på, hur gärna han skulle
givit en värld för att få säga: »I mitt», och tänkte
i sitt hjärta, att om en karls vilja och föresatser
kunde betyda något —
— Ja, jag förstår det som sagt inte, svarade han
nu blott, ty han hörde icke till dem, som lovade
mycket, men det vet jag, att för din älskade skull
må alla kvinnor i världen gärna för mig få rösträtt.
— Å tack, vad du är snäll.
— Men du måste hålla av mig lika mycket som
förut. Och ingen annan man får ens andas på dig.
— Jag har bara en skurspann, min herre, och i
den har jag gjort degen, svarade Pennskaftet stolt.
Men jag förbehåller mig att få ge ögon åt första
kammaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
