Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu utspann sig en livlig diskussion om hur
långt Pennskaftet skulle få gå i tillmötesgående
i politiskt syfte, och hon berättade
sammanträffandet med baronen, som ägt rum under Dicks
frånvaro.
— Nu älskar han dig, förstås, sade Dick,
allvarligt bekymrad.
— Du tror, att alla män som får se mig, älskar
mig, sade Pennskaftet och skrattade.
— Ja, naturligtvis, så snart de har någon hut,
sade Dick, stridslystet.
Det hade blivit skymning i rummet, och
kaminen, som blivit tänd, Pennskaftet till ära, kastade
ett orörligt, rött ljus ur sin gallerruta utåt mattan.
Flickan reste sig och öppnade dörren utåt den
lilla balkongen. Man var i översta våningen, husen
på andra sidan om den nyanlagda gatan utgjordes
av låga skjul, och man såg över staden, som låg
där lik en mörk våd, stickad med gyllene sömmar.
Vände man sig mot gatans mynning i väster, såg
man den bakom en blek och buktig rad av lyktor,
som lyste över knaggliga, ojämna fasader,
avslutas mot himmeln av två väldiga husgavlar,
tunga och grå och nyckfulla i linjerna som
klippblock, och passet mellan dem fyllt av ett gult
ljus, blekt men likväl intensivt, en port av guld in
mot paradiset.
Sorlet från gatan steg in i rummet och med
det en kylig vårfläkt. Hon mindes plötsligt, att hon
icke var hemma här, att hon måste gå hela den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
