Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förgås. Kanske att de som kommer efter oss, får gå
sin väg rakt fram.
Cecilia såg alldeles förskräckt ut borta på
Blasieholmen, och själva Pennskaftet lade ner luren
med en liten suck.
Söndagen satte upp huvudet blå och vacker, och
Pennskaftet strålade i kapp med solskenet, när hon
klädde sig och lade ner sin vackraste klänning
i en kartong för middagen samt tog på sin
sportdräkt, höga kängor och tam o’shanter.
Medan automobilen ven utefter vägarna, satt
Cecilia och iakttog sin vän, vilket hon kunde
göra utan svårighet, ty Pennskaftet glömde allt för
fartens, luftens och solskenets berusning.
Hon betraktade varje linje i det unga ansiktet,
undrade om kinden alltid varit så tunn och linjen
vid hakan så skarp eller ögonen, så starkt skuggade.
Flickan satt med uppåtvänt ansikte, hopknäppta
händer och ett så koncentrerat uttryck av liv och
energi i dragen, att de tycktes åtstramade som
vid en livsfarlig ritt. Stundom vände hon sig
flyktigt mot Cecilia som för att övertyga sig om,
att denna var lika hänryckt som hon själv, och log
litet hett och darrande. Med svidande hjärta log
Cecilia tillbaka.
Nu svängde man in i generalens park, och där
låg villan, men nedanom den lyste sjön mellan
björkarna.
Anna Gylling tog emot och gav några order
till chauffören, som skulle hämta middagsgäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
