Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från staden. Pennskaftet såg helt förskräckt ut,
när hon hörde, att man väntade generalens bror,
bankdirektör Veber och hans fru, men då Anna
Gylling tillade: — Och en annan riksdagsfarbror,
baron Starck i första kammaren, som har börjat
intressera sig för kvinnorörelsen, Gud vete varför —
brast hon ut i skratt:
— Det är ju mitt livs baron, Cecilia!
När de togo av sig ytterkläderna i hallen,
viskade hon emellertid med bekymrad min till Cecilia:
— Tror du det är bara därför jag blivit medbjuden?
Cecilia, som genast förstod, att hon med »därför»
menade baronen, förklarade bestämt, att generalen
långt innan baronen »började intressera sig för
kvinnorörelsen» talat om att få se Pennskaftet för
dess egna rösträttsgärningars skull i sitt hem, och
det hela var nog endast en tillfällighet. Däri hade
hon emellertid orätt, baronen visste mycket väl vad
som väntade.
— Det är roligt med vädret, sade Anna Gylling,
förra söndagen, när partiledarna voro här på lunch,
var det ösregn, vi har haft otur vid våra politiska
bjudningar i vår.
Det dröjde inte länge, innan Pennskaftet märkte,
att hon nog i alla fall var bjuden för sin egen
skull. Generalen var så älskvärd, att man glömde,
att hon egentligen var gjord till att vörda på
avstånd, hon var alltid en domkyrka, men man kunde
tala till den och vad mera var, den tyckte om det.
Hon tog hand om Pennskaftet och gav henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
