Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fru Veber gav sin man en blick, han satt
med rynkade ögonbryn, ty han förstod icke skämt med
den lagstiftande myndigheten.
— Vad var det åt baronen, hade den gamle
ungkarlen förälskat sig i flickan?
Vid första lämpliga tillfälle frågade hon Anna
Gylling.
— Ja, om så vore, förvånar det?
— Det brukar just inte vara köbildning utanför
rösträttskvinnornas portar av baroner och
riksdagsmän, genmälde fru Veber litet försmädligt.
Men Pennskaftet hade från parken kommit ut
på en skogsväg och med välbehag satte hon
fötterna i den djupa, svarta jorden, berusad av dess
starka doft och av ångorna från granarna
runtomkring. På solkanten av vägen var det så varmt,
att hon knäppte upp sin kavaj, det var härligt att
vara fri och få sträcka ut, älskade, sade hon sakta,
vad det är ljuvligt att leva!
— Baronens blommor, tänkte hon med ens,
vadet! Hon vek av vägen och började leta bland
de vintergamla bladen, som sutto här och var i
klungor bland mossan. Det dröjde icke heller länge,
förrän hon funnit en hel tuva med blåsippor, som
hon varsamt skar upp med sin pennkniv. Därpå
tog hon blommorna ömt i bägge händerna och
började gå hemåt.
De liknade en grupp små kvinnor, tyckte hon,
sammankrupna, framåtböjda för blåsten i grå och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
