Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingenting har som hindrar mig att verka dag och natt,
nu hatar jag den.
— Men det är ju inte sakens fel, invände Cecilia
fogligt.
— Jo, sade Anna Gylling mörkt, eller nej,
naturligtvis inte, om du så vill. Det låter ju löjligt och
tillgjort, men det var verkligen så, att arbetet tog
mig för helt och för hårt. Jag var så ung, och
rörelser. så väldig, det var halva mänskligheten på väg
mot frihet och ljus, och det var Guds rikes ankomst
till jorden. Om valet inte hade kommit till mig
just då, när jag gick omkring drucken av
kvinnorörelsen och glödande av rösträttsnit, men o det
kom, och jag svek, jag trefalt en dåre. Jag höll av
gossen, det hade jag gjort länge, ehuru den sista
tiden alla dessa nya lärorna upptagit mina tankar
litet för mycket. Någon gång långt om länge skulle
vi naturligtvis gifta oss, men det behövde jag
inte bekymra mig om än. Så kom det plötsligt en
dag han hade fått en anställning uppe i en obygd
i yttersta Norrland, vill du följa med, sade han…
Hennes ansikte och stämma uttryckte så
mycken förtvivlan, att Cecilia, som hade rätt stora
fordringar i den vägen, blev imponerad.
— Jag lät honom gå ensam, fortfor hon, rysande
av blygsel, jag kunde inte byta ut mitt
kvinnosaksarbete mot vanligt hårt och enkelt kvinnoarbete.
Jag trodde, men Gud har straffat mig, att jag
var alldeles omistlig bland de få, som arbetade, och
att jag, som fått elden och entusiasmen, inte borde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
