Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fysiska plågan oskattbar att ha som opium mot
livsfasan. Nu svänger pendeln mellan de plågade
och de plågfria dagarna, och jag skulle till intet
pris vilja vara av med den himmelska och
sällsynta njutningen att känna smärtan lossa sitt grepp
och lämna mig matt och domnad, utan
tankar, utan framtid, utan forntid, endast genomträngd av det
fysiska välbehaget över att nerverna tiger i min
kropp.
— Den njutningen är dyrt betald, sade Cecilia.
— Ingenting fås gratis, svarade Anna Gylling.
Noga sett för övrigt, det vore ju värre att ha tid
och krafter i behåll till att förbanna sitt liv.
Cecilia gick och teg en stund, och Anna Gyllings
ängslan, att hon skulle öppna sin mun för att säga:
»så farligt är det väl inte», växte med varje sekund.
— Jag har också skrapat bottnen, svarade Cecilia
till slut.
— Så har jag inte tagit fel då, sade Anna
Gylling med tydlig lättnad, jag tyckte jag kände
igen märket. Det var därför jag fick en sådan
lust att tala med dig, antar jag.
— Men rösträtten har sedan hjälpt mig att leva,
fortsatte Cecilia, långsamt, litet trevande.
— För mig har den tvärtom fördärvat livet, sade
Anna Gylling med ett svagt leende, då hon såg
Cecilias chockerade min. Jag köpte rätten att arbeta
för den med min möjlighet till personlig lycka i
livet, och det har hämnat sig. Nu, när jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
