Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vore det, svarade baronen. I detta sällskap måste
ju alla ens möjliga fördomar mot rösträttskvinnorna
försvinna.
— Jag börjar känna mig formligen isolerad, det
var fru Veber, som högg i litet skarpt efter att
hela förmiddagen ha tvingat sig att tiga, alla
här är så troende utom jag.
Pennskaftet bet i en ovänlig replik om de många
förstockade familjekvinnorna, som sutto och
smädade vid sina välförsedda bord, därför att de icke
hade något ont av dåliga löner och lagar, och
heller inte något nytt eller gott att ge som insats
i samhällslivet. Hon teg naturligtvis artigt, men
hennes blick var så full av oförställd och barnslig
ovilja, att fru Veber ofrivilligt replikerade, som om
hon fått en förebråelse: — Ja, vänta ni, min lilla
fröken, som sitter och ser förnärmad ut, till dess
den där välsignade rösträtten gjort er så mycken
förtret, som den gjort mig.
— Arbete har den kostat oss alla, sade
generalen allvarligt, även Pennskaftet har haft sin del.
— Något mondänt obehag kan den unga damen
väl knappast ha haft, tog fru Veber i hett, men
det vet jag vad det vill säga. Man har ju skyllt
Klas’ rösträttsmotioner på mig, som om jag skulle
tvinga honom till dem framför allting! »Jojo, fru
Veber måtte hålla efter sin man, som gjort honom
till en riktig damernas vän», tror ni det är
trevligt för en hustru att höra?
— Nej, naturligtvis inte, om man känner med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
