Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig, att man inte är värd berömmet, medgav
Pennskaftet.
Fru Veber gav henne en liten blick.
— Men nu har jag då fått honom så långt —
hon kunde för sitt liv ej neka sig denna elakhet,
helst som hon visste, att han ej kunde opponera
sig mot sin hustru i sällskap — att han inte
motionerat denna riksdagen igen. Det kan vara
nog med de obehag vi redan haft. Nu blir det
baron Starcks tur.
Baronen föreföll obehagligt berörd. Han visste
lika väl som fru Veber, att »det krävdes mod att ta
den rocken uppå», och därtill saknade han de
djupt etiska bevekelsegrunderna. Naturligtvis hade
han själv många gånger skämtat med damernas vän.
Generalen såg nedstämd ut. Det berörde henne
alltid obehagligt, när svägerskan lät lysa fram
sitt agg mot henne, för det inflytande hon
utövade på sin bror. Hon visste, att hon hade en
fiende, som motarbetade hennes strävanden, och
hon led av att röna detta motstånd just från det
håll, där hon borde haft den tryggaste hjälpen.
Denne broder, med sitt ljusa, stora förstånd och
sin naiva idealism när det gällde kvinnan, som
gått och förälskat sig i ett vackert hår och ett
intagande leende, som ingenting dolde annat än
ohjälpligt småsinne, i stället för allt det vackra han
diktat därom!
— Nåja, populär blir man inte av att träda
upp för kvinnosaken, bröt nu bankdirektören den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
