Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bordet, som annars brukade vara täckt av brev
och broschyrer, stod endast en kopparkruka med
lövkojor, och i fönstret låg en världslig roman,
tillhörig Jane Horneman. Endast den stora kartan
över detta hårdarbetade Sverge, full av märken
och understrykningar, som utvisade router och
angav redan antagna platser, antydde vad som
försiggick här om förmiddagarna.
Jane Horneman reste sig efter en blick på
Pennskaftet, en blick som omfattade både hennes
blåvita sjömansklänning och hennes vita och
olyckliga ansikte, och gick ut för att ta fram ett
glas vin, men redan i dörren mötte hon Kristin,
som själv sett Pennskaftet och redan fått vinet ur
källaren.
— Nå, vad skall ni så säga våra vänner i
Klaravik? frågade adjunkten, som kom ut ur sitt rum,
iklädd vaxduksärmar och med evigt bläckiga
fingrar. Hon var mitt i en artikel, ty om alla
andra togo sig ledigt: sedan hon började för fem
år sedan, vilade hon aldrig och skulle heller icke,
innan hon låg under den gravsten, på vilken skulle
stå skrivet: »{{sp|Lika lön för lika arbete}}.»
— Jag skall säga, svarade Pennskaftet darrande,
ja, ni förstår, jag skall säga — — — att det inte
är fråga om att införa någon ny ordning, eller
att släpa kvinnorna med våld, det är ju så man
säger, ut ur hemmen — — — Hon tittade upp
litet, där stod Kristin i köksdörren och stirrade
i ett sådant tillstånd av förstening, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
