Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och frid. Hon kände efter i sitt minne, jo, gången
låg klar för henne, ända bort till resolutionen,
som skulle komma som slutkläm.
Det gick bättre än hon väntat, allt vad hon hade
att säga uppfattades nog inte, och hennes
omsorgsfullt uttänkta bilder och perioder voro nog, som
hon fruktat, tämligen bortkastade, men ingen
gick ju sin väg! Hennes barnsliga allvar och
lilla smärta silhuett mot aftonhimmeln talade för
henne, utan att hon visste om det.
Hon hade fått ett par applåder, till vilka Dick
givit signalen, Dick, sekunderad av Kristin, som
övat sig en hel vecka och hade blivit litet varm
och röd i hjärta och kinder, då ringen plötsligt
bröts av en flock ungdomar, icke alltför tystlåten
och utan respekt för stundens vikt och betydelse.
Det var ynglingar i cigarrett och panamas och
vitklädda flickor i stora hattar och promenadkäppar.
Pennskaftet höjde rösten litet:
— Kvinnorna har vaknat, sade hon strängt.
— Ja, men på galen sida, replikerade en av de
nyanlända åhörarna.
Pennskaftet stannade, böjde sig fram och tittade
på den talande.
Å, det var ju bara skåningen från pensionatet,
han och ingen annan. Hon kände sig med ens så
hemmastadd, som om hon varit i Bengtssons
salong.
— Den sidan är i alla fall för god åt er,
replikerade hon, utan tanke på om det var så lämpligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
