Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Skall du nu gå igen, Pennskaft?
— Ja, jag vill in på kontoret. Ni skulle se
manfolken där inne, de arbetar var på sin post,
oavlåtligt utan att växla annat än siffror med
varandra, kallögda och åtstramade av energi —
luften där inne är alldeles laddad, det är det
enda ställe på jorden, där jag står ut att vara
i natt, Cecilia.
Minuter gingo, timmar gingo, det blev midnatt.
Men man stod alltjämt kvar på torget utan att
erfara någon trötthet. Dimman växte, den stora
statyn av malm liknade alltmer en grå skugga, som
man borde kunna se rakt igenom, och ljuset från
den elektriska båglampan bakom flöt som en
spöklik gloria samman kring den döde konungens
huvud.
Pennskaftet kilade natten igenom fram och
tillbaka mellan tidningskontoret och vännerna på
torget, som skämtade med henne över hennes
otålighet.
Klockan var två, då man lämnade torget, men
man var för glad, för högtidligt stämd för att
kunna skiljas utan vidare, och man for tillbaka till
Cecilia, där Kristin väntade med världens
varmaste kaffe. Hon hade fördrivit tiden med att
baka något, som genast döptes till valnattstårta,
det kom vin, och stämningen blev segerdrucken
och jublande. Man hade arbetat så hårt, och här
var, tyckte man, lönen. Nu i natten tycktes allt så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
