Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hoppfullt och ljust, man tyckte sig kunna sträcka ut
handen, och segern skulle läggas däri.
— Vad jag gläder mig till att börja vila sedan,
sade Anna Gylling. Jag skall sy spetsar.
— Vad jag gläder mig till att börja arbeta på
allvar, sade Kerstin Vallmark högt.
Allas hjärtan voro öppna, var och en kröp fram
med den lilla privata dröm, som annars gömdes
djupast i hjärtat. Man hade ju kommit från alla
håll och samlats kring rösträtten, men nu var man,
föreföll det, så långt hunnen, att det inte kunde
skada att rådgöra om vad man skulle göra med de
oceaner av tid och energi, som skulle stå till ens
disposition, när man inte längre hade rösträtten
att arbeta för.
Endast Anna Gylling sade med en blick på det
bleka, något utnötta sällskapet: — Jag tror inte
det blir mycket över av rösträttskvinnorna till att
göra nytta med, när den dagen kommer, då inga
rösträttskvinnor behövs längre. Nej, ni får allt
sätta er in i, att ni generöst offrat era liv åt det,
och nu är det för sent att ta dem tillbaka.
— Prat, sade Kerstin litet föraktligt, jag är
trettionio år och skulle vara färdig, sen jag skaffat
mig rösträtt? Nej, jag måste ha något att agitera för.
Jag kommer att kasta mig huvudstupa in i politiken,
och jag förmodar, att en feminist ännu på hundra
år inte behöver vara orolig för sysselsättning.
— Jag skall flytta på landet, sade Jane
Horneman med tindrande ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
