Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dicks dörr för honom. Hon gick och tänkte därpå
nu upp genom Roslagsgatan, det var lättare att vara
ond, då glömde man ett ögonblick, att man var
den olyckligaste i världen.
Doktorn kommer in, han ser på henne.
— Såå? säger han.
— Skynda er, svarar hon hett.
Han tar långsamt av sig rocken.
— Är fröken kanske syster till arkitekten?
— Nej, svarar hon, och hennes röst är vass som
en kniv, Dick, som ligger där inne känner inte
igen den och spritter till, nej, jag är hans
älskarinna, men så kom då, han kan dö, har ni inte
förstått det?
Doktorn går då äntligen ett par steg mot dörren,
så att ljuset från Dicks rum faller på hans ansikte.
— Nå det må jag säga, och han ler
försmädligt.
Pennskaftet står med armarna ner efter sidorna
och hårt knutna händer, mycket hårt knutna händer.
— Doktorn gjorde inte så mycket
omständigheter den natten, då ni stod utanför min port och
skakade i järngallret, för att förmå mig att släppa
in er till mig, säger hon och går före honom in
i rummet.
Så långt kunde hon ännu våga att tänka, men
där försökte hon stanna. Det var dock alltför
förfärligt att erinra sig, hur, när doktorn ställt
diagnosen, han, för att hämnas på flickan, erbjöd sig att
själv telegrafera till Dicks anhöriga, och hur Dick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
