Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Då har hon inte tänkt det heller. Hon måste
ju veta bättre. Ni kan nog inte förstå, men hon
måste veta. Snart skall jag få henne hit igen,
tillade han förtröstansfullt, den svåra tiden är
nästan över, och den kan vi glömma, men min
mor, om hon fått veta, hon skulle aldrig ha glömt.
— Ja, ni får ju försöka, svarade Cecilia litet
klentroget. Det var inte något fel med Dick, men
detta hade han tydligen icke förstått.
— Ja, sade han åter, liksom för att försvara sig,
det var minsann inte så lätt för mig heller. Om
det bara inte varit Pennskaftet! Har hon berättat
för er om sin sammandrabbning med doktorn?
Det var den som bestämde mig.
— Med doktorn, nej.
Dick berättade historien. — Ni skulle hört
hennes ton, när han ville göra sig underrättad om det
förhållande, i vilket hon stod till patienten. »Jag
är hans älskarinna, men skynda er nu, han kan dö.»
Vad skall man göra med en sådan flicka?
— Jag tror, att jag skulle gjort alldeles som
Pennskaftet, sade Cecilia eftersinnande.
— Vad säger ni? Han såg ut, som om han
trodde sig ha hört fel.
— Råhet skall väl straffas som den förtjänar.
— Ja, men till det priset? Vad vill ni jag
skall göra nu? Här har jag de mina, de vet
ingenting, de vill ha mig med hem med det
första, jag har ingenting förtjänat, kan inte arbeta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
