Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på en tid, dåligt om mynt. — Men när jag blir
bra, då så — — —
— Om ni kan bli bra utan flickan, är ni inte
den jag trott er vara, sade Cecilia. Jag förstår
ert sätt att se, naturligtvis, men jag tror att
också ni betalar för högt pris för den där sämjan
med familjen.
Man hörde tamburdörren öppnas, steg och
röster, det var Dicks mor, som kom.
— Vad tycker ni att jag skall göra? frågade
han brådskande och förlägen.
— Ni skall tala med Pennskaftet, innan ni far
till Östergötland, svarade Cecilia bestämt. Ni kan
ju ligga ovanpå, tillade hon med ett litet
småleende. Farväl, Dick, vi skall hoppas att allt går
bra.
— Hälsa Pennskaftet, bad han ivrigt, när hon
reste sig. Säg henne att, ja, hon förstår nog
alldeles av sig själv — — —
— Jag törs inte hälsa henne, svarade Cecilia
och skakade på huvudet, detta får ni aldrig låta
henne veta.
Han teg, först när Cecilia var utom dörren,
runno orden till för honom. — Hon skulle bara
veta, tänkte han, hur jag älskar henne, hur jag
gråtit av längtan, hur jag försmäktar, hur jag
drömmer om att se henne, om ingenting annat.
Dörren öppnades, modern och systern kommo
in för att från fönstret få kasta en blick på den
eleganta damen, som gått förbi dem i tamburen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
