Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besöka arkitekten så gott som dagligen, »men sen
frun kom, bara telefonerade hon».
— Är det sant, Fredrik? sade gumman, där
hon satt rak på sin stol, ännu med psalmboken i
handen och hatten på.
— Ja, mor, men du kan inte tro — — —
— Rätt är rätt och synd är synd, avklippte
modern kort, och jag hade trott, att du skulle lärt
bättre.
— Mor kan inte tro, vad vi håller mycket av
varandra, började Dick blygt.
Det pinade honom outsägligt att tala om
Pennskaftet med modern.
Gumman låtsade, som om hon inte hört.
— Det vore ju gott, om du kunde få dig ett
ordentligt levebröd och gifta dig, sade hon.
Dick blev med ens själaglad, han hade icke trott,
att modern skulle se så klokt och försonligt på
saken.
— Ja, vi önskar ingenting högre, sade han glatt.
Gumman stramade till borta på stolen.
— Om nu någon hederlig flicka vill ha dig,
sade hon.
— Vad menar mor? frågade Dick förvirrad, vi
har ju, jag — — —
— Jag sade en hederlig flicka, hörde du ju.
Dick var van vid Pennskaftet och hennes vänner,
vilka höllo kvinnornas solidaritet och lojalitet mot
varandra för ett av de främsta buden. Hans själ
fylldes av bitterhet och blygsel, när han hörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
