Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svärmeri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvarföre då, ur natten der jag gömdes,
böd mig nödvändighetens grymma lag
att bli en varelse, som fruktlöst dömdes
att vara lidande och vara svag?
O du, som, med mitt väsen sammangjuten
röjs i min dygd så väl som mina fel,
O kärlek! upplys för min tanke knuten
Af lifvets långa, mörka skådespel.
I tviflets öknar, der vid snillets fackla
den kalle Vise villas hvart han går
låt känslans grunder stå när tankens vackla
låt hjertat ana hvad jag ej förstår.
Jo, jag förstår det – denna visshet kändes,
O Selma, då jag trycktes till ditt bröst,
att för min sällhet lifvets gnista tändes
utaf en evig kärleks allmaktsröst.
Skilld ifrån dig – hvad har en verld att gifva,
som stillar själens lågande begär?
Hvad skall ett lif förutan kärlek blifva
der ingen hvila för min trånad är.
Der aldrig glädjens skörd till mognad hinner;
der hoppets planta inga blommor har;
der fantasiens skapelse försvinner
och – ack! – blott verkligheten stannar qvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
