Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
Blott långsamt gick min vagn fram i den djupa
sanden; jag tror man kunde blifva sjösjuk af att åka
här. Beständigt framåt genom öde, menniskotom-
ma trakter; de enstaka hus, man här kommer förbi,
äro tarfliga kojor, hvarur röken hvirflar fram ge-
nom den öppna dörren. Husena hafva inga skor-
stenar, det är liksom om ingen eldstad funnes, som
om endast främlingar på vandringen öfver heden här
i hast upptände en eld midt på golfvet och värmde
sig litet, för att åter vandra vidare! — Skorstenar-
ne: på bondens hus och den hvirflande röken göra
det hemlikt och trefligt; skorstenarne pryda och upp-
lifva nästan likaså mycket, som blomsterquarteret
fram för huset — men här var det i harmoni med
hed-trakten och med den kalla höstdagen. Solen
lyste väl, men hon hade inga varma strålar; det
var måhända icke heller engång solen sjelf, ufan
blott dess skinande Kjortel, som hon lät glida bort
öfver himraclen. Icke en menniska mötte vi, icke
en boskapshjord var att se; man kunde nästan tro,
att allt vore insomnadt eller bundet af en förtrollning:
Först på eftermiddagen uppenbarade sig ett fro-
digt landskap; vi sågo en stor skog, dess bruna löf
i solskenet gaf den utseende af en kopparskog; den
hade något så alldeles förtrolladt, att då just en stor
drift boskap kom ut derifrån och stirrade på oss med
stora ögon, uppgick det för mig ett helt äfventyr
om den förtrollade staden i kopparskogen.
Bakom skogen kommo vi genom en stor by,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
