Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i7
som, om den icke förde mig in i älventyrens land,
likväl bragte mig tillbaka i ett annat århundrade. I
husen syntes stall, kök och stuga gå i ett. Lands-
vägen var djup gyttja, hvari låg stora kullerstenar.
Det var romantiskt nog och det blef ännu mer; ty
midt i den täta skogen lyste i aftonsolen en riddar-
borg med torn och täckt takås, och mellan den och
oss bugtade sig en flod, bred och djup.
Bryggan dundrade under hästarnes nofvar; vi
rullade genom skog och park in på den öppna borg-
gården, der ljusen oupphörligt rörde sig bakom fön-
sterna; och der allt såg så rikt och smakfullt ut.
Midt på gården står en stor gammal brunn med ett
konstigt utarbetadt galler; från detta flög en liten
fögel, — det var bestämdt densamme, som quittra-
de mig välkommen, då jag körde öfver heden, den
var kommen hit före mig och hade anmält min an-
komst; borgens egare, den ädle Rantzau, förde sin
gäst till ett välsignadt hem; rätterna ångade, cham-
pagnen fradgade! — jo det var bestämdt trolldom.
En naken hed, en kopparskog och bakom dessa et
gästlritt slott med sköna målningar, doftande träd
och blomster vid de mjuka divanerna. Det var troll-
dom! Jag tänkte på det stormande hafvet, på den
ensamma heden, och kände: man kan likväl hafva
det godt i denna verlden.
Foglen quittrade utanför, medan jag såg ut ge-
nom fönstret; tillfälligtvis föll ljuset hän på brunnen,
och det var liksom om spannen ginge’ upp och ned
en JA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
