Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
sjelfva verket ej de flesta berättelser, som äldre
uppduka för oss under namn af historiska. Jag ön-
skade att stå med honom i den månljusa natten
och skåda ut öfver den gamla göthiska staden, hvars
torn peka mot stjernorna, liksom ville de utspeja
deras hemligheter, eller utöfver slätten, der po-
stiljonens horn klingar, och dervid tänka på Wal-
lensteins ryttare, som här blåste till strid; i dim-
morna, som sväfva bort öfver ängen, wille jag
skåda de svenska ryttarne , som kämpade för sin tro.
Jag önskade sitta med den lille under linden i
den trånga slottsgården och med honom se hvad sa
gan förtäljer om Eppelin, den vilde riddaren af Gai-
lingen. Från höjden af sin riddarborgutspejade han
hyarje tåg af Närnberger köpmän, som med sina
varor drogo till staden; som falken slog han ned på
sitt byte; men nu var falken fången, den vilde
riddaren försmäktade i denna borg, der linden
växer; hans dödsmorgon kom och honom blef för-
unnadt, hvad som alltid, efter en gammal och
vacker sed, förunnades den till döden dömde,
att före sin död utbedja sig uppfyllandet af en ön-
skan, och riddaren bad att han ännu en gång måt-
te få rida sin trogna häst.
Och hästen gnäggade af glädje, bar stolt sin
herre omkring på den lilla gården, och riddaren
klappade hans kraftfulla, smidiga hals, musklerna
syntes svälla upp på det ädla djuret, hvars hofvar
slogo i stenbryggan, allt häftigare, allt raskare ja-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
