Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ST
tribut; min föll i hans hatt i detsamma man kallade
mig till posthuset. Byggningen här är ett upp-
häfdt kloster; man skall gå genom hvalfvet öfver en
gammal klostergård in i kyrkan, en ganskastor kyr-
ka, byggd i Italiensk stil; den gör nu tjenst som
vagnshus.
Den af månen upplysta luften utanföre gaf ett
så starkt sken åt kupolen, att alla dess contourer
syntes. Den lägre delen af kyrkan sjelf var så godt
som i mörker. En stor stallykta hängde dermes-
singskronan förr hade hängt; diligencen och en af
de närmaste vagnarna blefvo deraf belysta; rundt-
omkring stodo koffertar, ressaker och packor. Det
hela gjorde ett obehagligt intryck på mig, ty här
var för mycket, som påminte om ett Guds hus.
Der ett af altarena hade stått, var nu rest ett träd-
skjul, invigdt åt de lägsta behof. Jag vet ej, med
hvilken känsla katoliken ser en sådan förvandling
af kyrka till stall; altid har jag tänkt mig katoliken
mera lågaude för sin tro än den så litet ceremoni-
ella protestanten. Jag kände mig glad vid att kom-
ma härifrån. Kyrkoporten öppnades, och der chor-
gossarne förr hade svängt rökelsekaret för den knä-
böjande hopen, trampade nu våra hästar; postiljonen
blåste och vi foro- åstad. Fyra ridande gensd’armer
ledsagade oss, ty vägen var icke säker. Snart var
allt tyst och stilla; vi sågo intet ljus mera lysa från
något hus vid vägen. Vi närmade oss Pofloden, och öf-
verallt visade sig spår efter den sista öfversvämningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
