Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
|
25
de eller kopparslagarens hamrande, när han i flera
år varit vår granne.
Jag gick till mitt rum, stängde dörren, men
tyckte mig dock höra de tvenne flöjttonerna; de
klingade såsom när långt borta vinden rörer flö-
jeln på en tornspira! — Jag kunde icke falla i sömn;
min fantasi sysselsatte sig med den gamle; jag hör-
de flöjttonerna; de klingade såsom från andeverlden.
När den gamle en gång dör, skall husets folk i nat-
tens tysthet tro sig höra, såsom spöktoner, hvad
jag nu i verkligheten hörde. . Först mot morgonen
inslumrade jag, och samma timma tror jag väckte
man mig igen; vi skulle resa före dagningen. Det
var ännu mörkt då vi sutto i vagnen, bergen fram-
för oss voro betäckta med snö, i morgonrodnaden
sågo de derföre glödande ut. Vid Pietra Mala ses
blott nakna, vilda klippor af vulkanisk natur, och
vulkanerna äro icke utbrända, ty till höger hvirflade
en tjock rök utur fjellklyftorna. Jag såg denna
morgon tvenne haf såsom ett glänsande band vid
horizonten, till venster Adriatiska hafvet, till höger
Medelbafvet.. En stark mur är upprest tätt vid vä-
gen, för alt gifva de resande skydd mot stormarna,
som komma från öster. Innan denna mur byggdes,
var det ofta dagar och nätter som ingen kunde
färdas här, ty stormengeln gick öfver bergen.
”Den gamle i värdshuset,” sade Vetturinen, ”har
en natt i den vildaste storm krupit på händer och
fötter öfver detta berg, säges det; då var han än-
a a a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
