Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
aftonmåltid. Icke en menniska fanns på gatan; han
var helt och hållet ensam; han satte sig ned på
metallsyinets rygg och lutade sig framåt, så att hans
lilla lockiga hufvud hyvilade på djurets, och innan
han visste sjelf deraf, var har han imslumrad.
Det var midnatt, metallsvinet rörde sig, han
hörde ganska tydligt, att det sade; ”Håll dig nu
fast min lille vän, ty nu springer jag!” och så sat-
te det af med honom; det var en löjlig ridt. Först
kommo de till Piazza del granduca, och metallhä-
sten, som bar hertigens staty, gnäggade högt;
det brokiga vapnet på det gamla rådhuset skimra-
de som en bildrik transparent, och Michael Ange-
lös David svingade sin slunga; det var ett säilsamt
lif, som rörde sig. Metallgrupperna af Perseus och
Sabinskornas bortröfvande stodo blott alltför lefvan-
de; ett dödsrop från dem gick öfver den präktiga
folktomma platsen.
Vid Palazzo degli Uffizi, i hyalfgången, der
adeln samlas till Carnavalens gyckel, stannade
metallsyvinet.
”Håll dig fast” sade djuret, ”håll dig fast,
ty nu går det uppför trappan!” Den lille, halft bäf-
vande, halft lycksalig, var tyst ännu.
De trädde in i ett långt galleri; han igen-
kände det lätt, han hade varit här förr. Väggar-
na prålade med målningar, här stodo statyer och
byster, alla på det skönaste belysta, liksom det
vore dager, men präktigast var det, då dörren till si-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
