Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
”Oskyldiga själar känna hvarandra,” sade hu-
strun, klappande både hunden och gossen; denne
fick så väl mat som dryck af det goda folket, hviket
gaf honom lof, att blilva hos dem öfver natten;
nästa dag skulle fader Giuseppe tala med hans mo-
der. Han fick en liten tarflig säng, men den var
kungligt präktig för honom, som så ofta mäst
sofva på det hårda stengolfvet; han sof godt och
drömde om de sköna taflorna och om metallsyvinet
Giuseppe gick ut nästa morgon, och det ar-
ma barnet var ej så gladt dervid, ty det visste,
att detta gående var för att bringa honom tillbaka
till hans moder; han grät och kysste den lilla vän-
liga hunden, och hustrun nickade åt dem båda,
Och hvad besked bragte fader Giuseppe? Han
talade mycket med sin hustru, och hon smekte och
klappade gossen. ”Det är en vacker gosse,” sade
hon, "han kan blifva en snäll handskmakare
liksom du har varit, och fingrar har han så fina |
och böjliga; Madonnan har bestämdt honom till
handskmakare.”
Och gossen blef qvar i huset, och hustrun
sjelf lärde honom att sy handskar. Han åt och
sof godt och blef munter och begynte retas med
Bellissima , så hette den lilla hunden; hustrun hota-
de med fingret, grälade och blef ond, och det gick
gossen till hjertat, tankfull satt han i sin lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
