Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TTR
118
underhöll oss med berättelser om alla de furstars
salonger han hade varit uti; om tvenne prinsar.
som hade suttit vid hans säng, då han låg sjuk
uti Florenz — och nu var han så nedlåtande att
resa med vetturin och det utan att föra betjening
med sig; ty man är ju icke i Italien för sitt folks
nöjes skull. Signoran bugade för hvarje förnämt
namn, som han nämnde, berättade det för sin lille
man, som bugade sig ännu djupare, och såg på den
unge presten, som bugade sig liksom han.
Nu kommo rätterna, dem hvar och en af oss
hade beställt; Engelsmannen beskådade dem, grep
en gaffel, och tog så utan krus det bästa stycket
han. såg; ”det är godt!” sade han, och vi bugade
oss. höfligt allesammans, sällskapet gjorde det för
hans; originalitet. Nu tog Signoran fram några små
pastejer, dem dottren hade gifvit henne med sig;
två af de bästa bjöd hon vår gäst, det kunde vi
vid bordet kalla honom. ”Dessa kakor gömmer
Jag till i afton,” sade han, ”de äro deliciösa,”
och han svepte in dem i ett papper, stack det i
fickan och bugade sig; ”men smaka dem skall man
dock,” återtog han, och tog så ännu ett stycke från
Signoran; ”de äro utmärkt delicata,” och så tog han
åter ett stycke; Signora neg och skrattade högt; jag
tror hon också började finna honom originell. Nu kom
värdinnan med hans frukost; den försvann liksom
vära rätter. Till desert lät Engelsmannen oss höra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
